Blev en timme i Parkenbadet idag med Karin. Kikade lite på tävlingen, eller ja, blev väl bara kik på insimmet och två lopp. Sen skulle Karin gå och jag ville inte känna mig ensam så jag gick jag med. Vi satt i alla fall där och stekte lite. Saknar det jättemycket, simningen. Men saknaden räcker inte. Hittar inte motivationen till att komma tillbaka, vilket kan bero lite på min lathet och så kände jag mig väl dålig jämfört med alla andra, specillet med alla som är yngre. Väldigt dum känsla men så är det nog. Ska nog ta och försöka simma lite endå, på med badmössan och glasögonen och sen dyka ner i motionsbanan.

Saknar att umgås med dig också. Vet att det är flera år sen vi gjorde det. Och jag var med om precis denna grej jag känner nu precis nyss. Så jag är inte bättre egentligen. Förstår känslan och det är jättejobbigt! Folk glider i från varandra och det är en naturlig del av allt. Simningen <3

Nu känner jag mi väldigt naken, men samtidigt var det skönt att få ut. Även om det är offentligt för hela världen.

PUSS