Jag har ju inte berättat om min Londonresa, eller Phantomresa som jag döpte den till.
Den 10 April åkte jag iväg ensam till London. Anledningen till att jag åkte själv var för att utmana mig själv, visa att jag kan, jag vågar och jag vill. Jag kan flyga jag är inte rädd.



Onsdagen den 11 April hade jag hela dagen att fylla med aktiviteter fram till kvällen. Förmiddagen spenderade jag i kön till och i London Eye. Det var en fin tur och jag hade tur med vädret. Spenderade en stund med att bara stå vid bron och bara njuta av utsikten över Big Ben och Parlamentet (tappade precis det engelska namnet på den). Det är ju en fantastikt vacker byggnad. Att solen var framme gjorde den ju bara sjukt mycket vackrare.

 


Eftermiddagen spenderade jag på Oxford Street med en god lunch och sen försökt till shopping. Det är inte roligt över huvudtaget att shoppa ensam, speciellt inte i en storstad. Blev ett par shorts från Vero Moda (ja ni ser ju, finns ju i Sverige med). Sen drog jag tillbaka till hotellet för att fixa mig till kvällens föreställning The Phantom of the Opera, enligt mig världens bästa musikal!

Den andra anledningen till att jag drog till London för att se denna musikal (igen) var för att Peter Jöback, min stora kärlek, spelade Fantomen. Oh herregud vad bra han är! Han sjunger som en gud, skådespelet satt också och han är otroligt trevlig att träffa. När overtyren drog igång (musiken innan ridån går upp för er som inte vet) så satt jag och bet mig i läppen för att inte börja grina. Jag känner mig som en lite töntig tjej som sitter och gråter till musik, men det är nått magiskt över musiken. Scenen är riktigt snygg med, alla scenlösningar, det är vackert! Kärlek!



Träffade Peter efteråt, eller ja, hälsade, fick tunghäfta. Jaja, man kan ju inte få allt. Han sa han var lite rosslig i halsne och att han såg för jävlig ut med han ställde ändå upp på att bli med på bild. Fantastiskt trevlig. Och Snygg!



Somnade lycklig den kvällen. Åkte till Sverige lycklig på torsdagen, åkte vidare till småland ännu lyckligare på eftermiddagen.

Det var en fantastisk resa som jag gärna gör om! Blir det shopping så åker jag gärna med några vänner!

PUSS

Det blev Prinsessan Estelle Silvia Eva Mary, hertiginna av Östergötland.

Stort GRATTIS till Kronprinsessan Viktoria och Prins Daniel!

God kväll!

Spontana biobesök är det bästa jag vet. Ikväll drog jag iväg och såg Safe House.

"A young CIA agent is tasked with looking after a fugitive in a safe house. But when the safe house is attackedhe finds himself on the run with his charge." - IMBd.  Ja ni fattar. Denzel Washington spelar Tobin, en fd CIA-agent och Ryan Reynolds spelar Matt, the unga CIA-agenten som ska ha koll på Tobin som läcker information, om korruption inom CIA, M16 och alla organisationer som finns. Ni vet dom höga cheferna som vill gömma undan grejer dom inte är så stolta över för att rädda sig själva. En typisk amerkans film egentligen. Tycker en är ritkigt bra!

Denzel Washington och Ryan Reynoldsär riktigt bra. Jag har alltid gillat Denzel medan Ryan är ny för mig. Även Fares Fares och Joel Kinnaman är med i denna film och jag säger så det, Fares kan spela badass! Han smög hela tiden i bakgrunden på jakt efter Tobin. Joel var med en kortis, men han gjorde den kortisen bra.

En riktig actionfilm i min smak, en nagelbitare. Fast nu biter ju jag ändå på naglarna jämt, men är en film spännande så biter jag ännu mer.



SOVGOTT

Som rubriken säger så är detta Musikalernas vår! I februari är det Spamalot, i mars är det Dirty Dancing, I April är det The Phantom of the Opera i London  med Peter Jöback som Fantomen och sen i maj är det Jesus Christ Superstar. Jag är LYCKLIG! Musikaler är bland det bästa jag vet. Bra musik, dans, roligt, bra skådespelare, en stund borta från min egna verklighet.

Londonresan är den jag ser fram emot mest! Fan ta Peter Jöback om han av någon anledning inte spelar när jag är där! ;) Fantomen på Operan är min absoluta favoritmusikal! Jag såg den för ett år sen i London och jag har sett den mångamånga gånger på film. Musiken är helt fantastisk! Historien gillar jag också enormt mycket.

Detta kommer bli en kanonvår!

PUSS

Jag vet inte om jag skrev något om A Streetcar Named Desire i våras då vi läste den i Engelskan. Det är en pjäs (av Tennessee Williams) som vi läste i litteraturen. Då kändes den inte kul att läsa när vi sen skulle analysera vad den handlade om och blabla, inte min grej. Men jag tycker det är lite roligt med teater (och musikaler). Så när jag såg att den Linje Lusta som den heter på svenska gick på Stockholm Stadsteater så bestämde jag mig snabbt att jag ville se den.

Helen Bergström och Björn Bengtsson var helt fantastiska! Kanonskådespelare!
Elisabet Carlsson och Samuel Fröler var också mycket bra.

Den var riktigt bra! Jag och mamma stod upp under applådtacket, men det var vi ensamma om. Det är en märklig känsla att stå upp helt ensamma, men det tycker jag dom var värda!


Bilden är tagen från Stockholm Stadsteaters hemsida


PUSS

Jag har världens bästa jobb och chef! Efter gåsamiddagen så skulle ju resterna av gåsarna (det är roligare att säga gåsarna än gässen) kastas så jag frågade om jag fick ta hem några delar och koka fond på och det fick jag. Ni har väl inte missat att Per Morberg är min husgud?! ;)  

Så idag har jag kokat fond hela dagen. Den är kokad på vedspisen! Jag började vid 12 ungefär med att få igång elden i spisen och sen var det bara att koka upp fonden och hålla koll på spisen. Vid kl 23 ungefär så tog jag bort den från spisen och ska strax hälla upp den i ispåsar och frysa in. 

Det kändes lite häftigt att koka den på vedspisen, lite old school och lite mysigt. Det blev otorligt varmt i köket, men det var det värt. Fattades bara den enorma gjutjärnsgrytan. Det var en speciell känsla att få gå ut och hämta ved och sen stoppa in det i spisen. 


Gås, morot, lök, purjo, rotselleri, vatten, strax efter kl 12


Old school och kokar på vedspisen


Mycket vackert med timjan och rosmarin


Lagerblad och vitpepparkorn. BEAUTIFUL!


Bara nerkoket kvar


Ungefär 11 timmar senare...

Nu ska det bara frysas in. Smakar underbart. 

SOVGOTT
PUSS
  

Jag är helt fast i serien... Jag förstår inte hur jag kunde missat den och sen bara fortsatt att dissa den. Jag är snart klar med säsong 3 och jag är helt kär i Sookie och Bill. Jag kommer alltid, ALLTID rösta för de två, hur serien än slutar så kommer det alltid vara de två i mina ögon.

Hela historien är ju skön också. Ibland känner jag att det blir liiiiite för övernaturligt, men what the hell, I don't care - ÄLSKART! Jag själv skulle vilja ha en Bill i mitt liv, men han dyker ju inte bara upp sådär hokuspokus, jag måste ju kämpa lite själv.

Nu var det inte mig själv jag skulle skriva om, utan jag vill bara dela med mig till alla som troligvis redan vet att True Blood är en jääävligt bra serie!



Nu ska jag ta och bädda ner mig!
SOVGOTT
PUSS