Eller ja, det mesta är väl kaos. Börjar få ordning på mitt nya rum, det blir tokfint och jag ÄLSKAR mina lila väggar! Min sovhörna kommer bli kanon när jag är färdig med den!

Men jag saknar min andra halva av familjen... är lite jobbigt att dom inte är här hela tiden. Jag ska ju ändå flytta hemifrån en vacker dag, men inte såhär. Delad familj.

Vet inte ens var jag ska ta vägen, vet inte vad jag vill göra... hittar inte ens motivationen eller inspirationen att laga mat, kanppt ens gå upp, fattar inte meningen med att gå upp för det tar bara emot. Jo jag gillar mitt jobb i butiken och jag gillar mitt jobb när jag är ute på serveringar men däremellan, nej. Har nästan tappat suget på stadsbytet också, vad är meningen, jag kan ju ändå ingenting och jag är världens mes.

Hur svårt ska det vara att hitta det jag är bra på? Hur svårt ska det vara att förstå att jag faktiskt är bra? Hur svårt ska det vara att veta vad jag vill? Hur svårt ska det vara? Jag verkar ju i alla fall göra det jävligt svårt för mig...

Nu ska jag bädda ner mig till ljudet av regn mot fönstret. MYS!
SOVGOTT
PUSS