Första tentan närmar sig. På måndag smäller det för då är det translation tenta, översätta en hel text. Jag är sjukt nervös för det känns som att jag springer i motvind, eller snarare att jag springer mot en vägg, en vägg som varken vill flytta sig eller rasa. Självförtroendet för engelskan är inte på topp med andra ord.

Det är så otoligt fruktansvärt mycket grammatik och jag som knappt kan grammatiken på svenska måste ju lära mig dubbelt och det är tungt. Riktigt tungt. Så tungt att jag faktiskt funderar på att bli syslöjdslärare om engelskan skiter sig.... Jag vet, moget att ge upp, right?! Nä, terminen är inte över än så än kan mirakel ske!

På onsdag är det hemtenta i literaturen. Den känns ändå rätt okej, just nu alltså. I veckan måste jag också få ihop en thesis statement och en essay, essayn ska vara på 500 ord och jag har en aning om vad jag ska skriva om. Texten vi har att jobba med är första kapitlet ur Primary Colors. Inte lätt!

Pluggandet går förövrigt liite, inte mycket bättre utan lite. Men det är jobbigt att läsa tre engelskakurser samtidigt, tufft att hålla koll på allt, samtidigt som allt hänger ihop. Keep on fighting!

PUSS

Igår kom jag äntligen iväg till Göta Lejon. Jag skulle ha åt dit förra veckan, men då ville inte SJ/Banverket att jag skulle dit, strömlöst i Stockholm, så jag kom inte upp. Lyckligt nog fick jag en ny biljett till igår och det finns bara ett ord, UNDERBART!

Skådepelet, dansen, musiken och Anton Lundqvist. Historien finns ju inte så mycket att säga om, alla känner väl till Romeo och Julia, jag var tvungen att bita mig i läppen för att inte börja grina. Fast att jag vet vad som ska hända så kan jag inte bli att bli ledsen. 

Romeo och Julia har ju aldrig spelats som en musikal så det var otroligt häftigt att se, dansen var på topp och musiken var helt rätt. Alexander Larsson spelade Benvolio, jag såg honom också i Hairspray, han är bra. Loa Falkman som Fader Laurence/Prologen var klockren. Hans röst är mäktig. Måns Zelmerlöw och Lisette Pagler var underbara tillsammans. Stjärnskottet skulle jag vilja säga är Anton Lundqvist (Ja, Maria Lundqvists son), han spelade Romeos bästa vän Mercutio. Kan man bli kär i karaktärer, så blev jag det igår. Han tog över scenen, han dansade, sjöng, voltade, skämtade, underbart minspel... ska jag fortsätta?! Helt klart en ny favorit, honom vill jag se mer av! Detta trodde jag inte om honom när jag såg honom i Kim Novak Badade aldrig i Genesarets Sjö. 

Ljuset tyckte jag hade en vitkig roll. Allt blev så mycket häftigare och bättre med ljuset.

Musikaler är det bästa jag vet!

Det enda värdelösa, otroligt jävla värdelösa med att jag missade föreställningen förra veckan var att jag satt i mitten på raden, troligtvis en av dom bästa plasterna i hela salongen, helt sjukt vad irriterande det är. Detta sitter och gnager i mig nått så otroligt! MEN, jag fick en ny biljett, jag hade ju inte kunnat fått någon alls, så jag är otroligt glad att jag fick en ny, TACK!  

Tack för en underbar föreställning!!! <3