Det blir ingen 100-dagarsfest. Hade jag varit med PÅ från början så hade jag väl haft en biljett nu. Men eftersom att jag är så osäker och inte riktigt vågar så sket sig allt. Allt skiter sig då. Jag måste skärpa mig! Men vem bestämmer egentligen att man måste festa? Ingen. Men det är kul, tror jag. Det var ju lite, vad ska man säga, misslyckat, eller tråkigt sist. Ingne bra början. Men jag har väl hela livet på mig? Alla säger ju och för sig att det är NU man ska leva livet. Gud vad tråkig jag känner mig ibland. Men som sagt jag är ju bara 19 år (snart).

Så då fick jag helt plötsligt mer tid på Torsfag till att göra klart ENGELSKAN! HAHAHA! NÖRD!

Jag har faktist kommit ganska långt nu. I och för sig så måste jag ju översätta allt, och få det att låta som mina ord, ord som jag skulle kunna använda. Men jag jobbar på det!

Plugga lugnt!
KRAM