Omöjlig kärlek
Har du någonsin haft en crush på en skådespelare/skådespelerska? Vilken dum fråga, såklart att du har haft! Vem har inte det?! Men har du någon gång känt att du inte kan få bort den känslan? Att det gör ont att se personen i fråga? Att du mår dåligt när du ser personen? Jag vet, man kan väl känna så när man ser en "Verklig" person också! Jag har dock aldrig gjordet det. Denna konstiga, märkliga känsla får jag inte bort. Hur fan gör jag? Varför sitter den där? Skulle den känsla kunna vara verklig? Eller är allt bara en inbildning?
Jag bara måste skriva av mig, denna kärlek är ju så förbjuden, den är i alla fall inte verklig! Den kan inte vara det! Eller?
När jag ser denna person, jag vet inte om jag ska skriva vem, nej, jag skiter i det, tror jag... En ledtråd kan vara att filmen har premiär i juli! Jag vet, jättebarnsligt att inte säga... men nej, du får väl gisas lite. Det bränner i hjärtat, mina ögon vill bara gråta, min hjärna vill bara gråta, jag blir nästan på dåligt humör när jag har sett honom, för att jag VET att jag ALDRIG i hela mitt liv kommer att ens få chansen att prata med honom! Alla säger till mig, "Titta efter någon som du kan få", men hallå?! Jag gör ju det också.. jag är ju bara för blyg. Det är hemskt! Jag får nog ta och flytta ut i buschen, utan TV och utan DATOR. Nejdå, men jag mår bara så dåligt över denna känslan.. vet inte hur jag ska göra! Ville ju vinna resan till London och kanske evetuellt ha fått träffa honom! Men nej. Jag får väl hitta nån bra kontakt eller nått... vilket aldrig lär hända. USCH! Älskar hans händer och leende.
KRAM
Jag bara måste skriva av mig, denna kärlek är ju så förbjuden, den är i alla fall inte verklig! Den kan inte vara det! Eller?
När jag ser denna person, jag vet inte om jag ska skriva vem, nej, jag skiter i det, tror jag... En ledtråd kan vara att filmen har premiär i juli! Jag vet, jättebarnsligt att inte säga... men nej, du får väl gisas lite. Det bränner i hjärtat, mina ögon vill bara gråta, min hjärna vill bara gråta, jag blir nästan på dåligt humör när jag har sett honom, för att jag VET att jag ALDRIG i hela mitt liv kommer att ens få chansen att prata med honom! Alla säger till mig, "Titta efter någon som du kan få", men hallå?! Jag gör ju det också.. jag är ju bara för blyg. Det är hemskt! Jag får nog ta och flytta ut i buschen, utan TV och utan DATOR. Nejdå, men jag mår bara så dåligt över denna känslan.. vet inte hur jag ska göra! Ville ju vinna resan till London och kanske evetuellt ha fått träffa honom! Men nej. Jag får väl hitta nån bra kontakt eller nått... vilket aldrig lär hända. USCH! Älskar hans händer och leende.
KRAM
Kommentarer
Trackback